Jag var nästan påväg att ge upp Magic (därav lite av min bloggpaus), hela veckan bråkade vi bara. Jag slutade rida efter 20 min då det inte var någon ide att försöka fortsätta passet. Det såg mörkare och mörkare ut för oss två, jag ville bara ge upp. Jag orkade inte mera. 

 

Men söndagsträningarna är alltid en höjdpunkt på veckan och nu ser vi ljus i tunneln igen. Goghtygeln hjälper oss otroligt mycket på ett bra sätt. Det är nog våran enda utväg ut ur den mörka tunneln. Och jag är inget fan utav hjälptyglar, speciellt inte av graman. Men denna hjälptygeln tvingar inte ner Magic i form som graman gör. Graman kan vara bra om man är RIKTIGT RIKTIGT duktig så den används på rätt sätt. Men sällan ser man att den används på rätt sätt.. 

 

Men när jag sitter av Magic för sista gången, då ska jag ha lyckats med mina mål. Då ska vi ha lyckats. Vi behöver inte ha kvalat Msv B, jag är nöjd och har nått mina drömmar om vi når våra andra mål bara. Never give up. Jag var nära att göra det, så läskigt nära men jag tänker inte ge upp och vi SKA lyckas!